Jag är verkligen sämst på att blogga nuförtiden, jag känner det själv och skäms inför mig själv. Jag har ingen förklaring på detta egentligen så jag får helt enkelt skylla på att jag har för mycket att göra. Det är egentligen inte sant.

Idag är det söndag och det betyder att söndagsångesten sprider sig i kroppen likt ett virus. Hemska hemska söndag.

Igår var Jag, Gustav, Anton, Jimi, Henke och Mr GT på Högbergs och socialiserade och hade det allmänt trevligt. Även kvällen innan spenderades på Högbergs, snacka om barhäng man blivit.

Jag gillar inte detta, nej verkligen inte.

Jag pratar självklart om att det går emot höst, att det varje dag blir kallare och att träden börjar tappa löv.

Kan man protestera mot detta någonstans? Demonstrera på sergelstorg kanske? Jag tror jag skulle lyckas få med mig många i kampen mot hösten.
Eventuella motståndare är jag inte direkt rädd för, den lilla klungan blåser antaligen bort av sig själva.

Nej, upp till kamp mot hösten!

Jag känner mig allmänt senil, hade nästan glömt bort att jag hade en blogg nu igen. Jag skyller det på Twitter, gör det ni också.

Sen vill jag bara inviga er alla i att jag har anmält mig till Svenskstandup som är en klubb på Big Ben varje söndag, får se när jag kör första gången. Men jag är laddad.

Kommer ni ihåg lurendrejeri-mailet som jag svarade på? Tro det eller ej men jag har fått ett svar på det. Antagligen ett auto-svar men ändå ett svar. Det trodde ni inte va? Ni orkar säkerligen inte läsa det och det behöver ni inte heller göra. Jag lägger bara in mailet här nedan för att bevisa att jag fick svar. Oj oj vad jag skrattade, skrattade, skrattade och skrattade. Det var lite som på julafton, utan tomten, paketen, glöggen och granen då men ändå.

Detta är egentligen ett totalt meningslöst inlägg, vet inte vad jag ska skriva eller varför jag skriver. Men jag gör det ändå och ni är lyckliga över det. Lyckliga.

Som ni alla vet har jag varit bortrest under ett par dagar tillsammans med Christer, vi blev ju dessutom försenade med landningen så det har hindrat mig en del från att blogga. Tyvärr.

Nu ligger jag med en bananmilkshake i handen och bara njuter av att bara få vila lite och ska dessutom anmäla mig till ytterligare en stand up grej. Jag vill verkligen upp och köra, jag är verkligen motiverad. Även om jag tror att första gången blir en bom så måste man våga. Våga. Våga. Bjud mig på en öl innan, någon?

Jag har ikväll lagat soppa, sparrissoppa för att vara exakt och jag tänkte bjuda på soppan i bilder så att säga.

Började med att skära ner sparrisen i småbitar. Mätte omsorgsfullt så att alla var precis en centimeter annars gick de bort.

Sen kokade jag sparrisen, exakt tre minuter varken mer eller mindre.

Sen hackade jag ner lite schalottenlök, hur det blev brydde jag mig inte om. Löken är ond och får mig att gråta.

Löken hamnade i en kastrull där den frästes på och efter ett tag tillsatte jag lite av detta. Fem solar.

Jag tillsatte även lite av denna grädde och lite kycklingfond, men den får ni inte se på bild. Synd va?

Sen var det dags för sparrisen att bli en del av själva soppan.

Efter att ha kokat hela kalaset ett tag var det dags att mixa ihop alltihop till en slät soppa helt enkelt.

Smaklig måltid Erik!

Då var det alltså lördag morgon och jag är vaken vid halv tio, det är någonting som är fel. Väldigt fel. Men jag trivs konstigt nog med det för nu kan jag ligga kvar i sängen och bara dra mig ett tag.

I övrigt kan jag väl erkänna att jag inte har en aning om vad som händer idag. Jag ska försöka träffa en kompis vid namn Jonas om han nu har tid vill säga.

Så vad händer för er idag alla sköna bloggläsare?

Igår orkade jag verkligen inte blogga, ni får ursäkta mig för det. Det är inte varje dag man lyckas få ihop någonting som man tycker är intressant eller roligt nog att berätta.

Idag blir det dock inte lika torrt, ska nämligen ut att ta några GT med en kollega och vän. Alltså inte kollega och vän som två olika personer utan det är en person som både är kollega och vän så att säga. Hinner kanske blogga en gång till före eller efter det, är ni med mig?

Idag har jag gjort någonting dumt, riktigt dumt. Jag provade mig nämligen på en ny extremsport kallad ”Att gå” och råkade genast ut för en olycka. Efter en praktvurpa haltar jag nu fram i ett tempo som närmast kan liknas vid en pensionärs.

Detta är min vänstra fotknöl efter en hel del kylning, eller ska jag säga min fotboll?

Den som kommer hit med smärtstillande eller åtta nio gt är min hjälte för dagen.

Lutar åt röntgen ikväll då jag knappt kan stötta på foten, bra jobbat Erik. Bra.